Uppdatering om Alfåns

Alfåns matte berättar:

Klockan hade blivit halv ett när jag på allvar började fundera på vad jag skulle kunna bjuda Enzo på. Det började bli hög tid för ytterligare ett mål. För magkatarr är det aldrig bra med tom mage, då magsyra tränger upp i övre magmunnen och irriterar. Alfons måste få äta lite och ofta. Så fick jag en idé. Jag hade kvar en burk Purina blötmat från Enzos Pankreatit. Om man skulle blanda ut pyttelite med risavkok. Bara så att det gav lite smak. Sagt och gjort. Två miniportioner serverades med Purina och risavkok. Enzo fick äta i köket. Han påpekade upprepade gånger att han var d ö e n d e medan jag gjorde iordning maten och när skålen ställdes ner slukade han allt på en gång! Jag kände mig som en vinnare! Jag tog med mig den andra skålen och smög tyst ut ur köket och stängde dörren. Jag ropade till Alfons att det var mat. Ingen kom. Jag hittade honom sovandes i klösträdet. Jag visade honom skålen, men fick inget gensvar. Jag suckade och fick upp en inre bild på en spruta. Jag slog genast bort den. Jag ville inte ge honom någon negativ upplevelse av mat när han var så liten. Inte om jag inte absolut måste. Alla knep måste provas först! Jag viftade med bollar för att få ut honom ur huset. Han suckade och vände sig demonstrativt med ryggen mot mig – och somnade om. Jag ställde skålen i trädet och gick därifrån. Kanske var jag för påstridig? Jag satte mig vid datorn och surfade runt. Just när mitt fokus flyttats till WoW’s underbara värld hör jag ljudet av någon som smaskar! Det är Alfons!


Det här inlägget postades i Uppdatering och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.