Jag glömde totalt bort att berätta en sak.
När jag var på Södertälje Katthem så ringde telefonen. Det var en tjej från Valla Djurklinik som ringde. Hon ville ringa mig för att kolla om jag hade några frågor om Snuffe eller det som hände i måndags. Eftersom Snuffe var så välkänd där så ville hon kolla upp att jag verkligen fått svar på alla mina frågor.
Kan man bli bättre behandlad? Nej, just det.
Valla Djurklinik förtjänar all heder!
Efter tips från Bunny, så anmälde husse oss till en fototävling. Tyvärr fick man bara skicka in ett bidrag, så vi beslutade att skicka bilden på Snuffe samma dag han åkte till Valla.
Så nu hoppas vi på att någon gillar bilden. Fast det kan visst ta en dag innan bilden blir godkänd osv. Det betyder att det bara är en dag att rösta på Snuffe. *suckar*
Efter att Wikki verkar ha sparkat igång Snuffe’s Minnesfond, så ville jag bara visa inlägget som Klosterkatternas matte gjorde. Med det vill jag visa att det finns flera själar med en och samma tanke. Jag hoppas att matte inte tar illa upp när jag lägger ut det här.
Den här tanken kom till mig redan innan, men nu känns den ännu mer aktuell. Snuffes öde har sammanfört många människor i en gemensam strävan att hjälpa hussar och mattar att ha råd med djurvård, mediciner och dietfoder. Borde vi inte fånga upp denna fantastiska medmänsklighet (medkattlighet?) och skapa SNUFFE-FONDEN? En fond ur vilken fattiga hussar/mattar kan tilldelas pengar när deras djur behöver vård de inte har råd med? Jag ber er att fundera på saken och skriva era tankar, känslor och frågor här i Rädda Snuffe-gruppen.
Vänliga hälsningar,
syster Carina, klosterkatternas matte.
Så har vi tassat runt på olika bloggar och läst om det människor och djur har skrivit om Snuffe.Husse har inte hittat alla än, så om ni har skrivit ett inlägg om Snuffe, så hojta till. Jag vill inte att någon ska känna sig utanför.
Jag har fortfarande knappt smält allt som hänt. Att det dessutom blir ett sånt här vågsvall på nätet, gör mig alldeles tårögd. Igen.
-Husse
Katten Gustav – Till Snuffe
Gunilla & Frasse – En hel bloggvärld sörjer Snuffe
Wikki – Mitt hjärta stannar en stund
Bunny – Snuffe är i Regnbågslandet nu
Dui & Deco – Snuffe
Gunsans Rum – Ett sorgeflor
Tillagd: 17:03
Sörpingkatterna – Tänker på Snuffe & Hela familjen samlad [längst ned]
Tillagd: 21/10-2010
Kolonikatterna – Snuffe
Sixten och Puma – Snuffe är borta
Hjulia, huller om buller – En sorglig mjauis
Tillagd 22/10-2010
Jocke bloggar – En rolig dag på jobbet och en sorgsen kväll
Underbara Wikki har gjort den här. Fast jag vill bestämt minnas att det var Klosterkatterna’s matte som nämnde det för mig för någon dag eller så sedan. Eller har jag drömt nu igen?
Till minne av Snuffe. Jag är så stolt över min lille snutt.
Trots att husse var säker på att han inte skulle klara sig till nästa dag, så gjorde han det. Mycket var tack vare alla snälla människor i både verkliga livet och bloggvänner. Husse försöker undvika att ha bilder på Snuffe i telefonen och på datorn för närvarande. Det tog nästan tre år innan han kunde se bilder på Gibbe utan att börja gråta.
Även om husse känner sig bättre idag, så vill han inte utmana gråtgudarna i onödan. Det tycker jag är bra, för nu behöver han ta det lite lugnt min kära husse.
Idag for husse iväg för att storhandla mat och sånt där. När han kom hem så hade han även köpt lite kattsaker. Jag tror att han automatiskt köpte för att roa Snuffe och mig. Trots att Snuffe inte finns kvar på jorden längre.
Vad han kom hem med var;
En ny kattransport. (Den gamla fick Valla, eftersom Snuffe hade legat i den.)
En fjädervippa (Där tänkte nog husse på Snuffe lite, även om jag tyckte den var lite rolig.)
En tunnel! Sån här riktig tunnel vet jag att husse letat efter länge. Så nu hittade han en.
Jag nosade runt i tunneln ett tag för att kolla om det fanns eventuella monster i den. Men efter avklarad undersökning så kunde jag konstatera att den var säker och nu var den även kattifierad.
Vad i halva Morr-Botten är det här? Ett avlångt hus eller? *nosa nosa*
Idag fick Snuffe somna in på Valla Djurklinik i Linköping.
Så trötter man kan vara då. Pappas pälskling.
På förmiddagen så busade vi lite och då blev han hängandes så här lilla bubben.
Men husse, jelp mej ner dårå. *sprattel*
Han tog självklart ingen skada när han hängde där och dinglade och självklart tog han sig loss för egen tass. Han har ju fått commandoutbildning av Sippo.
Men eftersom kisseriet inte fungerat som det skulle i helgen, så var jag tvungen att ringa Valla. Vi fick en tid 10:30. Snuffe var måttligt road av att få åka i transporten igen. Själv trodde jag att det skulle bli ”som vanligt” att han blev behandlad och sedan skulle han få åka hem. Jag hade precis börjat förtränga riskerna som fanns.
Men e vi här nu ijen? *suckar*
När tjejen som kollade Snuffe klämde på hans blåsa, så kom det bara ett par stänk. Det rann inte bra alls. Jag fick hålla Snuffe’s huvud medan hon klämde och jag märkte hur illa han tyckte om det. Vem skulle inte göra det? Då nämnde hon att det började kanske bli dags för att fatta ett svårt beslut. Precis det jag var rädd för.
Efter samråd med tjejen där, så beslutade jag att han skulle få somna in direkt. Hon förklarade flera gånger för mig att hon tyckte jag tog rätt beslut och att hon skulle kunna hämta in varenda vettis i Valla, eftersom alla kände Snuffe, och de skulle säga samma sak. Men trots det så kändes det som om jag mördade honom.
Jag bad henne ta ett foto på mig och Snuffe tillsammans. Jag har nästan inga såna bilder.
Så fick vi vänta lite medan vettisen hämtade en annan vettis...
Snuffe var jättemodig och började utforska lite.
Till slut kom stunden. Jag hade bett om att han skulle få lugnande först, så han inte skulle vara rädd.
Det verkade rätt fort och snart så blev han så trött att han inte orkade hålla huvudet uppe längre.
Han var helt lugn och avslappnad.
Till slut fick han den sista injektionen och efter det gick allt snabbt.
En husses sista farväl av sin älskade katt.
Här förs hans kropp bort av vettisen. Farväl Snuffe.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=CLuddnK-SHU]
Ett stort tack till alla som ställt upp för Snuffe. Jag önskar jag kunde komma på mer att säga, men det är tomt i huvudet nu. Jag får försöka tacka er alla senare.
Han verkar åter igen ha problem med att kissa. Det skvätts lite bara och så morrar och jamar han åt sin ”grej.” Så jag har ringt Valla Djurklinik och fick en tid 10:30. Jag kan bara hoppas att det är något litet problem och inte att det är fler kristaller som bråkar.
Jag verkligen lider med honom när han jamar så ynkligt och tvättar sig. Stackars lilla gubben. ;(
-Husse
Jag kommer faktiskt inte på en bra rubrik, så det fick bli söndag helt enkelt. Husse håller så smått på att återhämta sig från Snuffe’s senaste besök på Valla Djurklinik. Men han går omkring och är hela tiden på helspänn och orolig för minsta förändring hos Snuffe.
Den katten drabbades förresten igår av akut gossjuka. Han gick och jamade efter husse, som efter en kattiljon minuter fattade vinken och lyfte upp honom i famnen. Där satt Snuffe och nosbuffade och strök sig mot husse hela tiden. Husse sa att Snuffe buffade så hårt att han skulle få en fläskläpp snart. *hehe* Annars ligger lillkillen mest och sover. Det vill säga då han inte springer på lådan eller står vid matskålen och vräker i sig. Vilket husse förresten tar som ett bra tecken.
Det här är vad man ser av lillkillen när han ligger i garderoben.
Men Snuffe går hemma och skvätter här och där, men springer ändå på lådan titt som tätt. Problemet är ju att eftersom vi delar låda, så vet inte husse hur mycket han kissar i den. Men han hoppas att det är mer än de få droppar som kommer när han skvätter på golvet. Husse funderar allvarligt på att köpa en ”urine finder” lampa som han läste om. För att lättare hitta Snuffe’s markeringar här och var.
Själv har jag varit på promenad i höstvädret. Trots den fina solen så blåser det halv orkan och om det inte vore för att jag satt förankrad i husse, så skulle jag säkert blåst bort. *ryser*
Hm, tycker nog att det drar lite kallt under svansen.
Ah, härliga höstdofter. *nosa nosa*
Takk alla snella som reddade mej.
Egentligen e ja för trött för att blågga, men ja’ tjenner ett visst ansvar för alla som har jelpt mej.
Husse jer mej mudusin två gånger om dagen. Först på morron så får ja’ Synulox å Cranadin å på kvällen får ja’ mer Synulox å nåt som heter Metacam. Det sistnämnda smakar nam-nam! *slick om nosen*
Igår kväll lågde ja’ uppe på husses mage å bara gosade för hela slanten. Husse pussa’ och krama’ mej så mykke så ja’ blev vimmelkanti’. Flera gånger berätta’ han om alla människor som offrade skor, vin, resor å ja’ vet inte va’, bara för min skull.
Ja’ vet inte va’ ja’ ska seja som räkker till för de’ ja tjenner. *morrhårsdarr* Takk! Fast de’ räkker inte till, ja’ behöver nytt ord. *funderar* super-duper takk!!! Ni ska bara veta hur takksam ja’ e för allt stöd ni jett både mig, husse å Sippo. *torkar en tår med tassen* Ni är alla ena riktiga vänner!
Vet ni vad? När ja’ komde hem igår, så var ja’ så glad att svansen stod rakt upp å ja’ fikk nästan in Finska väderkanalen.
Så ska ja’ skvallra om en sak. Sippo gräver inte över sina högar i lådan! Ida’ så blev ja’ så trött på att de’ lukta’ att ja schelv täkkte över Sippos hög. Latkatt!
Å en sak till; Sippo har en beundrare. De’ e en katt i grannområdet som förföljer husse å Sippo. Han (Sippo alltså) har fräst ut katten flera gånger å husse har åxå schasat bort den. Men trots det så kommer den tassandes efter. Fnissjam! *tassen för munnen*
Det är så skönt att tassa runt bland löven och lyssna på kraset. *spinner* Men vad nu då, jag tror vi är förföljda!
Mjaousingen? Mjaou mjaou, kurr, mjaou?? *morrhårsvift*
Nähä du! Hitta en egen buske. Försvinn! Säkerhetskatt i arbete!
Det blev dålig skärpa, men det gällde att vara snabb om man skulle få en bild alls av sjuklingen.
Znark...
Man måste ju testa olika sovplatser.
